Mind your own business

Igår hade chefen ett litet möte med Elina och mig. Vi tog upp en händelse från några dager sedan: Hon hade kommit in en gång när Elina hade bäddat med hjälp av en av de andra på housekeeping, och tyckt att sängen var felbäddad. Då frågade Elina på mötet hur det kunde vara fel när de kunniga hade gjort den med henne? "Don't trust anyone." svarade chefen.

Vid närmare eftertanke är människor här nog lite mer inåtvända och självständiga än i Sverige. Ingen har kommit fram och pratat med en när vi har vart ute på krogarna till exempel, till skillnad från i Sverige när man ibland kan bli vän med alla som är där för en stund. Men allting gav mening när Rey berättade om Belfasts historia; Staden är uppdelad i två delar av en mur som går genom staden. På ena sidan håller mer eller mindre katolikerna till och på andra sidan protestanterna. Han berättade att folk har kastat stenar på hans hus för att det ligger på oönskad sida. Hans granne har fått fönster sönderslagna. Riktigt, riktigt tråkigt att höra. Sjukt att anhängare till samma världsreligion kan bli så osams. Och det som är tråkigast är egentligen att Rey inte ens är religös; oinblandade blir involverade. 

Så det är nog anledningen till att vissa här är lite tillbakadragna; man vill inte hamna i bråk med en främling.